Jag.

Jag kan inte sätta mitt liv i paus för dig, det kommer jag ångra den dagen jag står där själv, utan att ha uppfyllt allt det jag drömde om förut. När vi växt isär och glömt bort det som är nu, då kommer jag inte kunna förstå hur jag lät oss komma i vägen för mig.

Det kanske är jag som är svag, som är rädd för att vara utan dig. Som inte kan stå upp för mig själv och säga - det här vill jag! För tänk om jag bara gjort det jag vill själv. Aldrig i mitt liv har jag haft den tilltron till att vara den som får styra mina egna beslut. Men det är dags nu!

Inte längre mamma först. Ingen bästa vän. Inte för kärleken, eller någonting. Kanske blir mitt tjugonde år mitt första att handla efter egen vilja. Kanske.