I ett läkarrum

Som rubriken lyder, sitter jag för tillfället i ett tomt läkarrum. Bara jag, min smärta, massa smärtstillande och hörlurarna som spelar från min Spotify. Jag är så trött på att ha ont nu så jag skulle gärna legat six feet under om det inte vore för Davis, Milton och alla andra anhöriga jag har. Förstå vad det hjälper mig att fortsätta kämpa när jag har en så fin familj & släkt plus fina vänner. Ofta känns det som om livet inte är värt det, jag kommer aldrig kunna bli den jag vill eller göra vad jag vill. Jag kommer vara begränsad och handikappad till den dagen jag inte finns mer. Men bara vetskapen om att jag förmodligen har de allra bästa anhöriga man kan ha får fightern i mig att stänga av de tankarna.


Sjukdomarna och mina andra fysiska problem har fört med sig att mina vänner fallit bort som löven på träden gör på hösten. Men det är på gott och ont. Mest gott då de jag har kvar är riktiga vänner. Sånna jag kan ringa mitt i natten om jag skulle behöva hjälp till sjukhuset eller bara prata av mig. Jag har inga falska vänner kvar, inte heller vänner som jag inte behöver. Det enda negativa kan väl vara att dom är ganska få nu så det är svårt att ha något att göra när jag väl orkar för det ska stämma med deras jobb osv. 

Det är väl himla tur att jag ska hem till Hälsingland där alla mina vänner (utom två) bor. Jag kommer träffa minst 3 vänner i delsbo plus mamma, pappa, brorsorna, mormor, morfar, farmor & farfar, moster Anna från Oslo och sen Davis familj på lördag till söndag! 

Det andra bra med hemresan är att Hälsingland är så fint och naturnära. Milton älskar att vara där! 

Nu ska jag börja runda av dethär för nu är snart min läkares lunch slut så vi ska fortsätta med allt. Snart är jag inte inlåst här mer.

Fortsatt sjuka

Idag vaknade jag sjuk igen. Vet inte vad som händer men sjukdomarna tar bara om och om. Det är typ som om jag och Davis tagit varannan vecka sjuk hela sommaren. 
Någon som däremot är allt annat än sjuk och hängig är king Milton. Han är som en Duracellkanin mellan 06.00-20.00, då vill han bara springa, hoppa, attackera leksaker, fötter osv. Bland annat är våra filtar offer för kliande tänder. Sen på kvällen blir han världens mysigaste och ska pussas & kramas. Helst ska han ligga PÅ en också. 
Han växer fortsatt jättemycket. Känns som han blivit dubbelt så stor bara under dessa 5 veckor han varit med oss. 


Han håller på att lära sig simma i badkaret, han kan sitta på kommando och han blir starkare och starkare för varje dag. Lilla hjälten! 

Harnäsbadet

Idag trotsade vi våra sjuka kroppar eftersom Milton höll på att smälta bort inne i lägenheten och ute i solen. Vi åkte till Harnäsbadet och Löt han bada i sjön, tränade på att simma och busade med Peters son Isac. 
Nu har jag lagt fram kycklingen på tining inför middagen. Det blir helstekt kycklingfilé med smak av honung och till det hasselbackspotatis. Fruktansvärt gott! 

Bustrollet

Idag har jag varit hemma med mina bustroll, igår efter morgonmötet fick jag gå hem från jobbet för jag bara blev sjukare ju längre veckan gick. Typiskt mig att låtsas att jag är frisk trots feber, förkylning och öroninflammation. Ville inte bli av med lönen de få veckorna jag ska jobba. Men det är också svårt att prestera en 10timmars jobbdag när man är sjuk. Trodde att jag skulle bli bättre när jag slapp stressen, men det blev tvärt om. Igår kväll blev jag snabbt sämre och idag är jag helt överkörd typ. Hög feber, huvudvärk och öronvärk. Milton lättar humöret dock!

Jag har förresten fått en liten stalker. Han är fem år, ganska gullig i början, men jobbig. När jag är ute med Milton känns det ju helt okej att han vill sitta bredvid och klappa lite, men när han idag började damp-plinga på vår dörr fem gånger blev man lite less. Först försökte jag med vita lögner, att vi skulle åka snart och måste duscha, vi skulle faktiskt handla. Men då gick han inte fast jag sa hejdå och började stänga dörren flera gånger, sen skulle han dessutom ha saker. Och jag släppte inte ens in honom utan han fick stå i dörröppningen. Efter det har han varit hit en gång i timmen och vi provade en gång att inte öppna alls, han plinkade och bankade i säkert fem minuter och väckte stackars Milton som sov. Tredje gången öppnade Davis och sa att han inte fick komma hem till oss men självklart komma och klappa Milton om vi är ute. Det höll två timmar, sen var han här, och hade tagit med sig en till unge. Davis sa återigen att han är välkommen att komma fram ute men inte hemma hos oss, men det verkar inte bita. Får man ryta i åt ett barn som inte respekterar en och nästan trackar ens privatliv? Att vara trevlig och saklig verkar inte fungera..

My baby



Världens sötaste hundvalp heter Milton. Det är jag helt säker på. 

För att bjuda på en liten lägesrapport; Milton sover väldigt lite middag nu för tiden. Milton är lyrisk/galen/hyper från 06.00 till 20.00 varje dag, finns ingen off-knapp, han bara tuggar på - bokstavligt talat. Milton är fortfarande sjukt mysig när han är trött, älskar att pussas och sova mot ens bröst. Milton borstar tänderna en gång om dagen med hundtandborste & hundtandkräm, och han älskar det! Milton är trotsig mot Davis just nu, om Davis tar ut han och ska kissa så vägrar han. Fungerar lite sådär nu när det är han som varit hemma på dagarna i veckan. 😆