All I do is win

Ibland känner man sig oövervinnerlig, som idag till exempel. Jag var på fysioterapin i Gävle hos min kontakt Linda, jag skulle utöka från fyra övningar till åtta. Vi kom in på att idrottare eller fd idrottare är tacksammast att rehabilitera då de oftast tar sitt uppdrag på största allvar, med en perfekt mix av motivation och smarthet. Generellt sett är man duktigare på att skynda långsamt och lyssna på kroppen, och samtidigt göra sitt absolut bästa i sin rehabilitering.

Där känner jag att jag är nu efter sex år i den här världen. Förut låtsades jag inte om mitt handikapp för att jag ville så gärna vara frisk. Det i kombination med elitidrottande ledde till en riktig burn-out såväl fysiskt som psykiskt. Året efter blev jag tvärt om, fruktansvärt stillasittande och bara spädde på handikappet. Inte så jag såg mig själv som ett offer, mer att min kropp behöver träning på en låg nivå för att inte bli sämre. En perfekt balansgång alltså! Hur svårt som helst att hitta..

Nu anser jag mig själv vara där. Och idag insåg jag hur mycket jag har att vara stolt över. Jag har många guldmedaljer och pokaler hemma i lådor. Jag har upplevt mästerskap på lokal och internationell nivå, träffat andra idrottare från hela världen och sen till sist fått kontakt med handikapplandslaget. Idag sa Linda att det finns chans att till nästa säsong kunna åka skidor igen. Det är tre (!) år sen sist. Kanske kan jag ta ännu ett guld, även om det är bland andra handikappade och inte gemene man. Hur som helst vore det fantastiskt bara att få stå på skidorna igen.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Men vad kul! Så glad för din skull!

Svar: Bästa du :*
Johanna

2016-06-22 @ 08:03:41
URL: http://jcb.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback