Kris

Ibland krisar mitt humör så det bara skriker om det. Jag blir som en trotsig treåring som inte får som hon vill. Det känsligaste är mat, eller att kritisera mig om jag är trött och hungrig. Något som fungerar bra för att slippa få utbrott är att gå iväg. Kanske ser det löjligt ut att jag bara vänder på klacken, tar Milton och går. Men jag får iallafall inga jätteutbrott eller börjar gråta. För mig är det helt enkelt den bästa lösningen.
Walk it off.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback