Sommarväder

Äntligen är sommarvädret tillbaka. Det var ju himla fint helgen innan min operation också, och nu är vädret tillbaka. Termometern hemma säger just nu 27 grader i skuggan!

Igår kväll/inatt var jag riktigt illamående och hade sjukt ont i magen, spenderade hur många timmar som helst på toalettgolvet. Var helt säker på att jag dragit på mig magsjuka, men det är helt bra idag så det måste vart magsåret ändå. Tur i oturen eller något!
Idag har jag iallafall försökt gå på en promenad längre än 1 km med Milton. Men vi kom inte ens så långt. Det var alldeles för varmt för honom idag. Istället la jag mig på gräsmattan i solen och Milton låg i skuggan med vatten plus en kylklamp och sov. Nu sover han inne också. Värme gör honom såå trött!

Morsdag

Vad passar inte bättre än en hyllning till världens coolaste, bästa & mest älskade morsa denna söndag?!
Min mamma är (som förmodligen alla tänker om sin egen mamma) den starkaste person jag känner. Hon är inte stark för att hon aldrig visar känslor, utan för att hon vågar. Och sen kommer hon över dem. Hon har lärt mig, som många mammor lär sina barn, att man inte ska stänga sina känslor inne. Det som gör henne unik är att hon verkligen lever upp till sina visdomsord själv. Jag ser henne som en fighter, precis som jag själv tatuerat på min arm. Det är mamma som är min förebild när jag ser på min tatuering för att komma ihåg att kämpa när min kropp sviker mig.
Hon är min hjälte, andra halva och den absolut bästa vän jag har. Jag spenderar helst min lediga tid i långbacka, för jag är så fruktansvärt familjekär. Det tror jag ni vet allihopa som hänger här. Jag är en morsgris alla dagar i veckan. Mamma säger ofta att jag måste klippa navelsträngen, men jag vägrar. Jag kommer alltid ha den kvar mentalt till henne. För utan henne vet jag inte vem jag skulle vara. 
Det är mamma som lyfter mig när jag ramlar. När jag har vatten över huvudet, och huvudet under ytan hjäper hon mig hitta upp. Hon är precis som jag, varenda del av mig kommer från min mamma. Hon är precis som mig, fast lite äldre och lite visare. Det är jag fruktansvärt stolt över, och det är så jag vet att även mitt liv kommer ordna sig någon gång!

Status

Hopplöshet
Förtvivlan
Oro
Smärta
Orkeslöshet
 
Förstår verkligen inte ibland hur jag orkar stå på benen, resa mig ur sängen varje morgon och traggla mig igenom varje dag, fast jag vet hur jobbig varje dag kommer vara. Jag förstår inte hur min glöd inte slocknar. Hur jag orkar leva. Hur jag fortfarande frenetiskt jobbar mot framtidsmålen. Hur jag fortfarande vågar bli kär. Tro på livet. Ge mig själv en faktisk chans med allt. Att jag vågar satsa på mig själv när jag har oddsen och hela Sveriges läkarkår mot mig. De kanske inte tror att jag kan – men jag vet! Därför kommer jag aldrig ge upp. Vägen må va krokig och kantas av gupp. Men skam den som ger sig.

mitt hjärta.

Han betyder lika mycket nu som för (snart) sex år sedan.
 

Back in my town

Är på snabbvisit i mitt egna hem. Blir inte här mycket nu i sommar tyvärr med tanke på sjukskrivning och operationen som gör att jag knappt kan ta hand om mig själv. Men Marcus var snäll och följde med så jag kunde kolla till min lägenhet och träffa lite vänner.

Vi kom hit igår kväll, då kom Andrea, Amanda, Louise & Jocky över för pizzakväll och skitsnack. Var så hiiiimla mysigt. Idag har jag bokat tid för att ta stygnen och ta prover på HC. Sen åkte vi till stan en sväng och köpte nytt skärmglas till min telefon och hämtade kontrakt på mitt jobb som försäkringskassan ska få. På kvällen har Marcus lagat maaaagisk middag bestående av krossad potatis och färska örter, mosade i brynt smör, med torsk till. Finns inget bättre än att ha en kock i sin närhet. Längtar tills han flyttar in i september typ!!
Till efterrätt bjöd han på vattenmelon, jordgubbar och smält choklad!!

Lista

Humör: trött & har ont, men nöjd med livet!

Civilstatus: har pojkvän (den bästa i världen).

Barn: inga, än....

Husdjur: Milton, världens bästa mops 
Favoritfärg: svart, grå, vit, marinblå & rosa

Favoritmat: potatis i alla former. Oxfilé med rödvinssås.

Favoritdjur: hund!

Favoritårstid: alla, men lite extra kärlek till vinter och sommar (nörd)

Favorithögtid: JUUUUUL🎄☃❄
Mest använda emojis: ❤️😘☺️
Sysselsättning: Studerar till ekonom och jobbar extra på Accent (Venue Retail Group) 📖✏

Min helg

I lördags skjutsade pappa och Eddie mig till skryt där jag grillade med Marcus, Erik, Mathias och Envall. Mot kvällen ramlade det in fler och fler men jag började bli så trött så vi lyckades lura iväg alla runt halv tolv. Så jag och Marcus la oss i sängen och kikade på film tills vi somnade.
Idag när vi vaknade gosade jag med kattungarna som kom i torsdags, döpte en också. Sen kom hela familjen Sörell hem, Elina & hennes familj kom också blev det lite söndagsmiddag och så kafferep såklart när man är i skryt. Vi hann med lite äventyr i skogen med Melker också innan Peter skjutsa hem mig till Delsbo och Marcus till Ljusdal.
Stinky

11 dagar

Tio dagar efter operationen började jag äntligen känna någon typ av förbättring i smärtnivån. Tydligen skulle det gått fortare, men ja, ibland är det sådär. Tyvärr är jag långt ifrån bra ändå, orkar inte och kan inte göra så mycket. Sover inte på nätterna. Har ont dygnet runt. 

Jag försöker iallafall hitta på saker för att det känns lika bra att passa på när jag är "ledig". Det är skillnad på att ha opererat/ha sjukdomsproblem i överkropp och underkropp, när det är benen eller ryggen det sitter i kan man inte ta sig nånstans. Det känns positivt att jag iallafall kan åka en sväng och titta på fotboll eller gå i en affär. Normalt sett har jag oftare problem med tex ryggen och knäna och då blir man sängliggande. 


Det känns däremot väldigt konstigt att kunna åka iväg och göra saker ibland när jag inte kan plugga eller jobba. Det känns fel och som att jag typ "skolkar". Jag ogillar verkligen sjukskrivning. 

I veckan har jag haft Marcus hos mig några dagar, sen var vi barnvakt åt Eddie i torsdags natt. Han sov så sött bredvid oss. Igår kom Ebba på kvällen och vi såg No Strings Attached, käkade choklad & chips med dipp typ. 

Just nu är jag hos morfar för att fira hans 67(?) årsdag i efterskott med pappa och Eddie. Milton har lekt med morfars hund och vi har ätit lunch. Av oss fick han ett paprikaträd. Resten av dagen ser ut såhär; mormor ska duscha mig (hemskt att inte kunna själv), hälsa på farmor och farfar en stund och sen hämtar Marcus mig så ska vi åka till hans familj i Yg. Där har jag inte varit sen sen höst 2012 så det ska bli kul! Det ska nog bli grillmiddag mot kvällen.

Imma tell you my story

Nu är det läge att berätta hur det gick på operationen. Dels för att jag länge inte visste, och dels för att jag tydligen sagt en helt annan historia när folk ringt och frågat i min mofinvärld (för hög för att veta själv). 

Iallafall gick de först in med kamera via tre titthål, då såg de att axeln var så sned och det va så trångt så han fick göra öppen operation från både rygg och framsida axel. Läkaren fick skära itu min stora axelmuskel i två delar och sära på den för att komma åt och korta av samt förstärka ledkapseln. Sen sydde han ihop muskeln igen och jag var klar. Det tog längre tid än planerat. Även läktiden blir längre. Är först och främst sjukskriven till 31 juli.
När jag vaknade hade diafragman förlamats av min nervblockad, det innebär att jag inte andades (då diafragman är det som kontrollerar andning). Efter ca 30 sekunder började det märkas då maskinerna började tjuta och de ringde in massa läkare akut. Ganska snabbt var de sju stycken runt mig och kopplade in maskiner, slangar och gav mig luftrörsvidgande i näsa och hals. Det sista jag minns är att jag krampade fruktansvärt mycket (som i film) så de fick pressa ned mig i sängen. 

De fick kontroll över andningen igen och skulle ge morfin i kanylen för att jag skulle sluta skaka/krampa, då reagerade jag även på det och armen fick stora bölder och "kokade". Då fick jag kortison, sen var allt över. Spenderade hela dagen på operation/uppvak. Från 08.00 till 22.00. Utmattad och hungrig. 

Mina fina vänner Amanda, Andrea & Louise kom med chokladbollar, lösgodis, bilar, pepsi, snus, kortlek, pizza, kläder, tandborste & tuggummi. Vilka hjältar som ställde upp när inte mamma kunde vara där!

Nyopererad

Ligger i min sal just nu och kan inte sova. Delvis pga smärta och delvis pga allt knas som hände på uppvak. Men jag lever iallafall och historien om operationen kan jag uppdatera med lite senare. Jag har iallafall ingen aning om hur själva operationen gick till, om det blev öppen operation eller titthål, om han lyckades korta av ledkapseln, om han gjorde nåt mer.
Det enda jag vet är att jag för första gången i mitt sjukhusvana, 22 åriga liv fick riktig panikångest i op-salen precis innan sövning. Och att det som vanligt hände något extraordinärt i samband med/under op. Det tar vi sen.

Har haft en nervblockad på höger sida av kroppen sen op vid 13. Det är så att de gick in med tjocka kanyler/sprutor in i halsen ända in till nervknuten. Det var inte så skönt kan jag säga. Den håller 8-18 timmar och medans den är verksam känner du betydligt mindre smärta (denna op är fruktansvärt mycket smärtsammare än alla andra leder säger dom, delvis pga axelns instabilitet jämfört med andra leder, gäller alla), sen dessutom har jag vart totalt "förlamad" från halsen till fingerspetsarna på höger sida. 

Redan efter 7-8 timmar började jag känna fingrarna, vid 10 timmar kunde jag röra handleden och nu börjar det släppa även längst upp. Känns sådär..

BÄSTASTE BÄSTA AMANDA var med mig från igår kväll (måndag) till uppvaket, förutom i op-salen, tills kl 18. Vid 17 kom en annan bästa, Louise och var kvar tills narkosläkaren sa att det var ok att inte intensivt vaka över mig, vid 22. Då kom änglarna Amanda & Andrea med pizza till mig som inte hade ätit mat på 35 timmar. Med undantag för 1dl yoghurt på uppvak. Är sååå glad för världens bästa vänner!!!

Helgen

I helgen har jag njutit så ni förstår inte vad! Värmebölja, coachella-vibbar och världens bästa neighborhood!

Där jag bor finns mycket studenter, en stor gräsmatta med grillplats, bord och basketplan. I helgen var ALLA ute. Det spelades hög musik i förstärkare, alla satt med varsin filt, grillning, alkohol och basketspel. Det var som om det vore festival utanför dörren. 

Jag tog en fredags-vin-fylla med Marcus på ängen på en filt med kortspel, fotboll och musik. Lördagen spenderades med att sola med han, Jocky och Joel. Sen när Louise kom hem grillade vi hemgjorda lammfärsbiffar, flintastek, grönsaker osv. 

Söndagen spenderades på stan där jag köpte det sista inför operationen från Apoteket. Sen var jag ute med kompisarna på området och på kvällen tog jag en långpromenad med Frasse. Det var kul. 

Pirr i magen

Jag är inte säker på om jag har ett lätt pirr i magen eller ett helt zoo. Imorgon är dagen D, operationsdagen. För första gången i mitt snart 22-åriga liv kan inte min mamma följa med. Det kanske låter larvigt, men när man på ett fem timmar långt pre-op-möte suttit och sagt att min hjärna fått för lite syre senaste två operationerna, att antalet sövningar börjar ta ut sin rätt och att det är lite "oklart" och man "hoppas jag klarar det problemfritt" - sen skriver med stora utropstecken (OBS, riskpatient, noga med hjärt-lung-övervakning, risk för svår intubering). DÅ har man rätt att vara nervös.

Att de dessutom knappt vet vad de ska operera är en annan grej som gör mig nervös. Det är omöjligt för dem att säga i förväg hur min rehabilitering kommer bli. Jag ska dessutom inte få lämna sjukhuset utan stanna två dagar cirka, med tanke på att jag inte mått så bra senaste sövningarna.

Piiiirrrrrrrr, nu är det nära. Countdown: 17 timmar.

22 grader

Igår hade vi säsongens andra match, första vann vi med 4-1 mot hedesunda, jag nätade och allt kändes bra. Gårdagens vann vi med 4-2 mot Huge 2 och det med en ännu bättre känsla. Serieledning. Den ska vi försöka behålla. 
Idag har vi haft minst 22 grader varmt i lilla Gävle. Jag vaknade med världens värk i ryggen vid 11, så jag fick chilla med att kliva upp tills 15-tiden. Det krävdes X antal citodon för det. Amanda kom och gick en prommis med Milton när hon hämtade sin cykel (GULD VÄRT!).

Tillslut var jag iallafall uppe, gick och hängde på Träffen (min hemmaplan) med Louise på spontanfotbollen ett tag. Sen tog vi med Jocky och köpte glass som vi njöt av i solen!
Vi fick den briljanta idén att vi skulle grilla, så vi snodde ihop hemgjorda hamburgare, köpte majskolvar & meloner och satte oss på ängens största kulle. Kändes verkligen som jag tog sommarlov där och då. Underbart!

Klockan blev åtta innan vi kom in igen. Milton är iallafall tvärslut och har sovit sen dess. Nu ska jag väcka han för kvällspromenaden, sen ska jag somna bredvid han och ladda för morgondagens bakning och fotbollsmatch!!

Maj

Alltså ja, det här med att blogga.. Går inte så bra ibland när man har fullt upp med livet! Med tanke på att jag har fem dagar kvar att fylla på med lycka, glädje och energi innan operationen så har jag haft fullt upp sista tiden, och kommer ha tills dess.

På Valborg var jag iallafall i Uppsala. Tog tåget dit med Felicia & Evelina på tidig lördagsmorgon. Framme dumpade vi väskorna hos Sofia, där vi också mötte upp Linn, Signe & Stina. Vid 11-tiden var vi på stan och tänkte kolla på forsränningen, men det var så packat med folk så vi gick direkt till Ekonomikum. Där avnjöt vi en champagnelunch i strålande sol, hängde med människor och skuttade fram mellan tusentals picknick-filtar. 

Vi åkte hem till Sofia igen mot kvällen, förfest och middag stod på agendan. Kan ha vart den roligaste förfesten sen gymnasiet. Vi körde flipcup, jag har aldrig & dansade hejvilt. Efter 1,5 timme i kö var vi sedan inne på Birger Jarls vid tolvslaget, där vi fortsatte dansandet till stängning vid 03. 
Vaknade helt utmattad på söndagmorgon, familjen hämtade mig och sen blev det ett besök hos Stiernmans innan jag landade på min soffa i Gävle igen. Det blev en lugn söndag med filmmaraton, tillsammans med Jocky & Louise.