Pirr i magen

Jag är inte säker på om jag har ett lätt pirr i magen eller ett helt zoo. Imorgon är dagen D, operationsdagen. För första gången i mitt snart 22-åriga liv kan inte min mamma följa med. Det kanske låter larvigt, men när man på ett fem timmar långt pre-op-möte suttit och sagt att min hjärna fått för lite syre senaste två operationerna, att antalet sövningar börjar ta ut sin rätt och att det är lite "oklart" och man "hoppas jag klarar det problemfritt" - sen skriver med stora utropstecken (OBS, riskpatient, noga med hjärt-lung-övervakning, risk för svår intubering). DÅ har man rätt att vara nervös.

Att de dessutom knappt vet vad de ska operera är en annan grej som gör mig nervös. Det är omöjligt för dem att säga i förväg hur min rehabilitering kommer bli. Jag ska dessutom inte få lämna sjukhuset utan stanna två dagar cirka, med tanke på att jag inte mått så bra senaste sövningarna.

Piiiirrrrrrrr, nu är det nära. Countdown: 17 timmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback