Januari & februari

Lite glimtar ur årets första två månader. Jag har varit dålig på att blogga då jag fokuserar mycket på skola och jobb sen november. Jag har ett helt annat tryck i hanteringen av allting, jag pressar mig själv framåt och utvecklas i rasande rakt. Det känns positivt då jag mest stått och stampat på samma plats länge före det.


Årsresumé

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

- ja jag återupptog en gammal kärlek, jag besökte Västernorrlands skärgård miljoner gånger, jag var sjukskriven 10 hela veckor, jag var rädd för min egen hälsa. 

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
- 11 april. Miltons ettårsdag. Då hälsade Marcus på oss för första gången <3

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
- blev erbjuden flera jobb på hög nivå, potentiella "efter-examen-yrken". Ett av dem hade jag aldrig funderat på, men är mitt mål nu. 

Och din största framgång privat?
- jag har återerövrat min egen vilja, mitt välmående och min identitet efter att ha blivit berövad den. Jag bröt mig ur ett negativt liv & skapade ett nytt liv fyllt av lycka. 

Bästa tv-serie?
- typ samma som alla år. Plus ev nån ny.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?
- först och främst Justin Biebers "my mama dont like you", eftersom den påminner om min förra relation. Sen James Arthurs "say you won't let go". Den ska jag & Marcus ha på vårt bröllop, garra! Även allt med Sean kingston, eftersom det var lite av en roadtrip-sommar-musik för mig och Marcus i år.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- absolut gladare. Efter fyra år av saknad återförenades jag med mitt livs kärlek. Jag trodde aldrig dagen skulle komma! 

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
- jag spenderade den med att spela fotbollscup, flytta till min nya egna lägenhet och sen utgång med Amanda, Sofia, Evelina och Elvira! 

Vad fick dig att må bra?
- mest av allt: MILTON! Även mina fantastiska vänner, speciellt Amanda och Louise har ställt upp otroligt mycket i mitt kaos i år. Såklart alla andra kompisar, fotbollen, Marcus och familjen också ❤️ 

Läskigaste händelse 2016?
- garanterat när jag vaknade ur narkosen och hade fått bedövningen från axeln till diafragman och inte kunde andas. Trodde jag skulle dö. 

Uppnådde du dina nyårslöften från förra året?
- Jag hade som vanligt inga.. Nya bullar i år! 

Högsta önskan just nu?
- att Marcus vore hemma, för jag har jätteont i ryggen. Han är bättre än alla mediciner i världen! 

Bilder från miltons ettårsdag och min tjugotvåårsdag! 


Things you may not have known

👥 Skolkat: Ja, rätt mycket när jag ville slippa äta lunch utan att någon kom på mig.
😵 Sett en död människa: ja, min gammelmormor.
🇫🇷 Varit i Frankrike: ja, två gånger!
🚑 Åkt i ambulans: ja, två gånger.
🗽 Varit i Amerika: Nej
⛲ Varit i Asien: nej 
🌍 Varit i Afrika: Nej
🌏 Varit i Australien: Nej
🚉 Besökt Disneyworld: Nej
🏁 Besökt Legoland: Nej
🚧 Sett Grand Canyon: Nej
🚁 Flugit i en helikopter: Nej
☔ Dansat i regnet: många gånger!
📱 Tjuvringt: Haha, bästa fritidsintresset i mellanstadiet 
😂 Gråtit av skratt: Många gånger
❄ Fångat en snöflinga med tungan: Ja
🐾 Har/har haft husdjur: Ja
⛷ Åkt skidor: Skojar du, massviiiis
🏍 Kört en moped /motorcykel: Japp
🚌 Åkt buss eller tåg: Ja 
✈ Hoppat ut ur ett flygplan: Haha nej 
🐫 Ridit på en kamel: Nej
📺 Varit på TV: Ja
📰 Varit i tidningen: Multiple times
👂 Har/har haft piercing: Ja
👣 Har en tatuering: Ja
🏊 Kan simma: Ja!!
🚓 Åkt i en polisbil: ja
💊 Knäckt fingrarna/knogarna: Ja
⭐️Uppträtt på en scen: Ja
🌎Besökt mer än 10 länder: Nej :(
💍Varit förlovad eller gift: Nej
🎖Fått medalj: Ja, säkert hundratals
❤️Tror på kärleken: Ja det är klart! 
👾 Spytt offentligt: yEZ
🙈Snubblat på öppen gata: Haha ja tyvärr.
👫Friat till någon: Nej
🐝Blivit stucken av en geting: Ja
💰Vunnit pengar: Ja litegranna 
👻Sett ett spöke: Enligt mor har jag det!


Min favoritmänniska

.... Min favorit i hela världen är denna filur.


Lista

Vad längtar jag efter just nu?
- min familj i Delsbo och min andra halva i Ljusdal.

Vad ser jag fram emot?
- nästa träning och nästa måltid.

Vad är mitt framtida mål?
- göra karriär, tjäna minst 50 lax i månaden, få två små barn i familjen, köpa hus och en till hund.

Höstens måste?
- filmkvällar, tända ljus, träning, promenader.

Dagens tanke?
- jag duger precis som jag är, jag är såå duktig!!

Känsla just nu?
- trött efter träning, men pigg, nöjd.

Något att se fram emot inför kommande vecka?
- mest att jag har tenta på måndag så livet kommer bli mycket lättare efter det!

Dagens feel good?
- gjorde bra ifrån mig på jobbet, kämpade på hela tabata-passet och en skön långprommis med mille.

Vad vill jag just nu?
- tjäna mycket pengar. ytligt kanske men det är vad jag behöver för tillfället.

Måsten?
- plugga, träna, städa, tvätta osv osv.


Long time, no see

Nu var det länge sen jag gjorde någon uppdatering av värde till er igen. Jag tycker dock att det finns rimliga anledningar till varför det blivit så. Det har gått 15 dagar av september och redan har jag:

• varit sjuk 13 av 15 dagar, bl.a. öroninflammation, influensa och käkat penicillin en vecka.

• jobbat en del fast jag är sjuk.

• haft telefonproblem, var helt utan telefonen i totalt sex dagar, terapi för själen.

• haft besök och vart med ett gävlegäng på krogen i lördags. Bästa kvällen på trehundramiljoner år.

• spelat massa fotboll, dumt när man är sjuk, men man ställer väl upp när man är 11-12 spelare per match bara.

• bott hos Louise sen i måndags eftersom de renoverar min lägenhet.

• återbesök för öronen => metallbit fast i trumhinnan => minioperation.

• brutit ett revben, käkar numer starka smärtis. Hann dock spela 90 min fotboll MED mitt brutna revben, och det gick tre dagar innan smärtan blev så olidlig att jag kollade upp det och fick veta att det var av.

I helgen hoppas jag att mina föräldrar vill vara hundvakt åt Milton för Louise har frågat om jag vill åka med till Östersund. Isåfall ska jag få träffa hennes familj, inklusive min favorit-tvååring i hela världen, samt gå på invigningen av en ny butik i stan. Jag har inte varit i Östersund sen jag var fjorton år så det hade varit superkul!


Är nästan kock ändå

Hej kompisar!
Jag har ju vart onådigt sjuk sen i lördags, med typ 40graders feber, halsont, nästäppa, öronvärk osv. Men det var dags att äta fast föda igen, så jag rostade potatis, morötter, zucchini och sparris i ugnen och halstrade tonfisk till. Serverade det sedan med en guacamole. Mycket nöjd!


Besök

Igår morse fick jag finbesök i form av mamma och farmor som kom ner med grejerna jag flyttade hem i sommar och inte fick med mig tillbaka på tåget. Farmor hade också med sig sina hembakta (jättegoda) biskvier och en blompeng. Vi fikade först kaffe och biskvier, sen åkte vi och åt lunch på Hedvigs trädgård. Det är ett två gånger om white guide listat café med Gävles godaste lunch! Där köpte jag också blomma för blompengen.

Innan de åkte hem igen tog vi också en promenad i boulognern som farmor hade saknat sen hon bodde här för femtio år sedan. Hon kände fortfarande igen sig mycket. Sen när de åkte hemåt tog jag Milton med mig för att möta mormor, nästa besök. Vi åkte först hit en stund och snackade skit i soffan, innan vi hade bord på pinchos för middag. Vi kollade också på en film innan vi la oss.

Idag har vi handlat och ätit brunch hittills. Nu funderar vi på att ta en längre promenad med Milton. Hoppas jag klarar av det med dålig rygg och knä.


Sommarn tog ut sin rätt

Jag har varit fruktansvärt dålig med uppdateringen nu, flera veckor. Jag tror det beror på att jag blev (relativt) bra i axeln och hade sista lediga veckorna innan jobbet startade. Jag njöt maximalt iallafall. Hann med både kompishäng, bland annat med min bästis Sofia, några dagar i Sundsvall med Marcus och dylikt.

Kan ju inte återge två hela veckor här, men jag kan dela med mig av den senaste veckan. I måndags vaknade jag i långbacka, med ca 45-50 bett på fötterna. Ingen annanstans. Bara där. Det var iallafall vanliga bett som kliade lite, inte speciellt stora. Det tänkte jag ju inte mer på så jag spenderade sista dagen i Hälsingland med farmor och farfar innan jag på eftermiddagen begav mig mot Gävle. I tisdags började jag jobba igen, rev av ett lite längre (för mig sett) pass på sex timmar. Då började jag känna att det gjorde ont av att ha skor på mina bett.

Natten blev olidlig och jag lyckades sova kanske två, tre timmar innan jag klev upp för jobbdag nummer två på onsdagen. När jag slutat kom Marcus och mötte mig för vi skulle käka på Pinchos och han skulle sova hos mig i Gävle.

Vi beställde in tolv små tapasrätter och en varsin drink, garanterar er att ni vill äta där någon gång. Jag har ätit där ett par gånger nu och är lika nöjd varje gång. Vi gick efter det en sväng på stadsfesten på söder innan vi åkte hem och åt godis framför tvn. Även onsdagsnatten blev likadan som föregående och jag höll på att bli galen!

Igår tog vi en sväng på stan och typ strosade runt innan Marcus åkte hem igen. Kvällen igår började betten spåra ur. De växte, varade och kliade. Ibland kliar det inte ens utan gör bara svinont. Så nu känner jag efter tredje i princip sömnlösa natten att det här funkar ju inte. Imorse ringde jag läkaren så jag ska dit nu i eftermiddag.

Något positivt som kommit av detta är iallafall att jag hunnit med storstädning, börja leta fram allt plugg och ringa runt till alla myndigheter osv som inte får tummen ur röven till att hjälpa mig någon gång. Period. Nedan ser ni mina bett i onsdags och sen igår. Orimligt att de fem dagar senare fortfarande växer i storlek men inte till antalet.


Gröntjärn

Idag var mamma, Anna, jag, mormor, Anders och hundarna i Gröntjärn och grillade korv samt promenerade. Där finns verkligen världens mest spännande vatten, helt grönt. Och naturstigarna är ju inte så pjåkiga de heller. Min största fråga är varför man inte åker dit oftare?


Be om hjälp

Varför är det så svårt att be om hjälp när man behöver det? Det är en inre stolthet som uppbenbarar sig så fort jag faller, jag kan inte visa det utåt och absolut inte be om hjälp utifrån. Jag har blivit bättre på att säga det till mina närmsta, typ pojkvän och bästa vänner. Men jag kan inte be om hjälp utifrån. Jag fick sista CSN den 25 april. Sen dess har jag varit utan inkomst då försäkringskassan tar en evighet på sig att ta beslut och sen lämna ut pengar. Lika så försäkringsbolag.

Jag hade med all säkerhet behövt vända mig till soc ett par månader i väntan på detta istället för att min familj och mitt sparkonto ska försörja mig. Jag vet inte hur många som sagt att jag har rätten till det, ändå ligger det för mycket stolthet bakom för att jag någonsin skulle kunna. Jag kan inte ens köpa det nödvändigaste, som en bikini, eftersom jag inte har en underdel. Än mindre kan jag betala mina räkningar. Vilket liv hörrni. Bli inte som jag. Våga be om hjälp.


Midsommar

Midsommaraftonen bjöd på strålande sol, den startade familjerna med träning. Pappa, Marcus, Lovisa och Eddie sprang 1,24 mil, Anette & mamma sprang en timme ungefär medans Milton & jag tog en promenad. Efter det gick vi till stranden och badade människor och hund i det långgrunda vattnet. 

Vid tolv lagade morsorna ihop en stor brunch med allt möjligt gott. Typ västerbottenpaj och sill med potatis. Efter brunchen promenerade jag, Anette och mamma igen. Vi gick i lite över en timme, runt hela Orsa. 
På kvällen gick vi till området med karuseller och musik innan vi grillade midsommarmiddagen. Det hanns även med två kubbmatcher mellan tjejerna och killarna, som killarna vann båda gångerna. 

Ä L S K A R. H O N O M




Världens bästa Marcus. 

Kris

Ibland krisar mitt humör så det bara skriker om det. Jag blir som en trotsig treåring som inte får som hon vill. Det känsligaste är mat, eller att kritisera mig om jag är trött och hungrig. Något som fungerar bra för att slippa få utbrott är att gå iväg. Kanske ser det löjligt ut att jag bara vänder på klacken, tar Milton och går. Men jag får iallafall inga jätteutbrott eller börjar gråta. För mig är det helt enkelt den bästa lösningen.
Walk it off.

Planer

Jag har idag gjort upp kortsiktiga och långsiktiga planer. Tänker inte ge er en av dem, för då kommer alla försöka ändra på den. Och jag gör preciiiiis som jag vill, eller hur?!

Tanken är iallafall att jag fr.o.m. imorgon ska träna en timme om dagen, plugga två timmar. Sen med start den 15/7 blir det åtta timmar om dagen plugg, allt för att vara helt säker på att klara tentorna i augusti. I augusti smygbörjar jag min långsiktiga plan, den tar tid. Men den kommer göra mig lyckligare än något annat på jorden kan. 

Mitt allra långsiktigaste mål (eller snarare dröm) är att köpa andelar i empire state building. Övrigt är t.ex. att bli ekonomiskt oberoende så jag slipper oroa mig över försäkringskassan som sällan fungerar perfekt. Det vore väldigt skönt för en sjukis som mig. 

Innan trettio ska jag driva eget företag, vara VD på en stor modekedja eller vara marknadsföringschef. Jag ska också vara gift med Marcus, bröllopet ska äga rum i Central Park och vi ska då redan ha två barn. Även namnen är klara. Två pojk och två flick. 

All I do is win

Ibland känner man sig oövervinnerlig, som idag till exempel. Jag var på fysioterapin i Gävle hos min kontakt Linda, jag skulle utöka från fyra övningar till åtta. Vi kom in på att idrottare eller fd idrottare är tacksammast att rehabilitera då de oftast tar sitt uppdrag på största allvar, med en perfekt mix av motivation och smarthet. Generellt sett är man duktigare på att skynda långsamt och lyssna på kroppen, och samtidigt göra sitt absolut bästa i sin rehabilitering.

Där känner jag att jag är nu efter sex år i den här världen. Förut låtsades jag inte om mitt handikapp för att jag ville så gärna vara frisk. Det i kombination med elitidrottande ledde till en riktig burn-out såväl fysiskt som psykiskt. Året efter blev jag tvärt om, fruktansvärt stillasittande och bara spädde på handikappet. Inte så jag såg mig själv som ett offer, mer att min kropp behöver träning på en låg nivå för att inte bli sämre. En perfekt balansgång alltså! Hur svårt som helst att hitta..

Nu anser jag mig själv vara där. Och idag insåg jag hur mycket jag har att vara stolt över. Jag har många guldmedaljer och pokaler hemma i lådor. Jag har upplevt mästerskap på lokal och internationell nivå, träffat andra idrottare från hela världen och sen till sist fått kontakt med handikapplandslaget. Idag sa Linda att det finns chans att till nästa säsong kunna åka skidor igen. Det är tre (!) år sen sist. Kanske kan jag ta ännu ett guld, även om det är bland andra handikappade och inte gemene man. Hur som helst vore det fantastiskt bara att få stå på skidorna igen.

Weekend

I lördags plockade familjen upp Marcus och mig i Gävle, sen begav vi oss på dop i Uppsala över dagen. Stiernmans senaste tillskott Issabell döptes i Vaksala kyrka och det var en liten mysig tillställning som avslutades med tårtkalas. På hemvägen hoppade Eddie av med oss i Gävle, vi sov en timme sen åkte vi hemåt.

Kvällen spenderade vi framför en familjefilm med vattenmelon, mango, vindruvor, körsbär, smält choklad, popcorn och ett kilo godis. Senare åkte vi in till Ljusdal för att kolla på cruisingen en stund. Det slutade dock med att vi (Marcus) fick köra lite folk, men det var ganska kul ändå.
Så länge jag får spendera tid med min Marcus spelar resten ingen roll. Vi sitter nästan aldrig stilla, oftast är vi ute på upptåg mest hela tiden. 

På söndagen åkte vi till Föne och Elina, Jonas, Melker och Leon. Vi bjöds på jordgubbar och mjölk på altanen. Dagen avslutades med mat i Skryt hos Marcus föräldrar, där fick vi kalops vilket aldrig är fel enligt mig! Nu är han iallafall tillbaka i Sundsvall mitt hjärta, jag känner mig tommare än tommast och hoppas att vi hinner ses imorgon kväll eller onsdag.. 

Friyay


Ikeabrunch, Ikea-runt och sen fotbolls-EM-mys med min andra halva. Vilken fredag va?! Jag tror faktiskt inte man kan få det bättre. Det vore ju möjligtvis att få in lite pengar på kontot inför alla räkningar snart, rappa på nu FK!
Till fotbollen käkade vi en chark- och olivbricka, sommarchips, lite bärs också efter halvlek även buffalowings med bbq-sås! 

Yeeeey

I måndags morse åkte jag äntligen till Njurundatrakterna, mys i skatan med Marcus alltså. Jag kom till Sundsvall C vid 11:30, Marcus plockade upp mig sen åt vi lunch och sen gjorde vi Birsta. Middagen åt vi på skatan där Marcus jobbar, rökt lax! Skulle egentligen åkt hem redan tisdag men de skulle ha beerpong-turnering på tisdagskvällen som jag blev inbjuden att delta i. Jag och Bella vann över Marcus och Emil men förlorade tyvärr över Mathias och Robban. Ändå nöjd med tanke på att jag var handikappad! Innan kvällen var iallafall jag och Emil på en liten tandemcykeltur till Njurunda, tre mil totalt. Tur jag fick sitta bak för då slapp jag hålla i styret alls med tanke på armen. 
Igår jobbade Marcus också så jag åkte till Sundsvall med Bella, Emil och AJ för att typ hänga och kolla på staden. Det var mysigt att bara gå runt och äta glass typ, mest kanske för det var så bra väder! När Marcus slutade för kvällen så åkte vi iallafall till Gävle, där vi är nu. 

Idag har vi tvättat i tre timmar, handlat och lagat lite mat sen tagit en promenad på en halvtimme ungefär. Skönt!

Sommarlov

I torsdags var jag och Marcus på Färila skolas skolavslutning då hans lillebror slutade nian. Honom minns jag som en tioårig skitunge som busade mest hela tiden. Men nu är han liksom sexton år och snart vuxen!! Efter vi varit i kyrkan var det iallafall lunchbjudning i skryt med familjen och deras mor- och farföräldrar. Hur mysigt som helst tycker jag! 

Fredagen spenderade vi på Eddies avslutning, han slutade ju sexan. Efter de gjorde om ede skolas avslutning har den blivit så himla dålig för mellanstadiet. Eddies avslutning var liksom  under  tjugo minuter lång (kort). Efter den fikade vi iallafall salami-brie mackor och kladdkaka hos mormor innan vi kikade på Josses student en sväng. Så mysigt, saknar verkligen min studentdag, den var perfekt!

Tidigare inlägg